2017-07-17

Staten ägnar sig åt trams istället för sådant som är viktigt


Jag misstänker att våra politiker och byråkrater är understimulerade.

Sverige är en av världens mest jämställda, jämlika välfärdsnationer. I stort sett respekteras de mänskliga och medborgerliga rättigheterna. Ett antal av de formella kriterierna för demokrati är uppfyllda. Man kan lätt få intrycket av att »folkhemmet« är färdigbyggt.

Så den härskande politiska och byråkratiska klassen måste bli allt mer kreativ vad gäller att uppfinna nya projekt – för att kunna motivera sin egen makt och existens. För att kunna fortsätta parasitera på skattebetalarna.

In kommer nya koncept som postmodernism och identitetspolitik. En radikalfeminism som går långt bortom lika rättigheter och villkor för kvinnor och män. Revision av språk, historia och kultur. Förmynderi, pekpinnar och morallagar. Och så vidare...

Ett allt bredare lager politiskt trendiga besserwissers inom politiken, byråkratin, offentligt finansierade organisationer, den skattefinansierade kulturen och den professionella samhällsdebatten lägger allt mer tid, kraft och skattepengar på att styra och ställa över oss. Att ändra på folk. Att skapa den nya människan.

Baksmällan blir dubbel. Dels går många av dessa nya projekt över styr och börjar uppvisa auktoritära tendenser. Dels tar de fokus, resurser och energi från viktig samhällelig kärnverksamhet.

Så har vi till exempel ett militärt försvar som lägger genderperspektiv på sina fälttoaletter – men som inte förmår försvara landet från yttre fiender. En polis som verkar mer upptagen med att upprätthålla statens moraliska påbud än att skydda medborgarnas säkerhet och egendom. En räddningstjänst som sänker sina krav på styrka och kondition, eftersom det anses vara »orättvist« att det är en fördel att vara stor och stark när man bär ut medvetslösa människor ur brinnande hus.

Det är närmast surrealistiskt och vansinnet tycks bara eskalera.

Mandatet att sätta sprätt på skattemedel för att leka dockskåp med folket kommer från övrigt inte från nämnda folk. Den rätten har den härskande politiska klassen tagit sig själv.

Och i takt med att allt som verkligen är viktigt schabblas bort tunnas »samhällskontraktet« ut till en punkt där statens makt i allt större utsträckning måste upprätthållas med våld och tvång – eller där systemet störtar samman i kaos. Är det verkligen klokt att låta det gå så långt?

Vore det inte bättre att fokusera på att få sådant som verkligen är viktigt att fungera – än att låta statsapparaten vara en skattefinansierad lekstuga för en vilsen vänster?

Själv skulle jag vilja ha ett system där staten i princip endast ägnar sig åt samhällscentral kärnverksamhet, utför denna på ett kompetent sätt – och i övrigt lämnar folk i fred.

10 kommentarer:

  1. Hej.

    Hur uppnår vi det med demokratiska medel och metoder?

    Jag saknar realistiska förslag (med vilket jag menar att jag inte kan komma på några).

    En serie texter av dig eller andra inom de liberalare kretsarna kanske kunde få fler att tänka till?

    Alltså hur man gör från ax till limpa, och inte som många sorters liberaler förefaller göra: kopiera kalsongtomtarnas plan.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är komplicerat - då det dels måste finnas något slags handling för att något skall hända över huvud taget, dels måste hållas på den fredliga och demokratiska planhalvan.

      Själv skall jag nu testa metoden: Skattemartyr. ;-)

      Radera
  2. > "En radikalfeminism som går långt bortom lika rättigheter och villkor för kvinnor och män."

    'Ännu längre bortom' [än s.a.s. ickeradikal feminism], menar du väl? För feminism är ju motsatsen till lika rättigheter och villkor, vilket ju ordet i sig avslöjar. En av de två möjliga formerna av sexism, kort sagt.

    SvaraRadera
  3. "Ett allt bredare lager politiskt trendiga besserwissers inom politiken, byråkratin, offentligt finansierade organisationer, den skattefinansierade kulturen och den professionella samhällsdebatten lägger allt mer tid, kraft och skattepengar på att styra och ställa över oss. Att ändra på folk. Att skapa den nya människan."

    Hax som en libertarianernas M.L.K?
    Är inte den sitsen rätt svår?
    Vad skulle få den härskande politiska klassen att komma till insikt och avveckla sig själva?
    Förnuftsargument?
    Något måste hända står det, är inte det lite väl kollektivistiskt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gör motstånd mot den svenska staten. De tänker till och med låsa in mig för min ohörsamhet.

      Radera
    2. Du menar på fullt allvar att du gör revolution genom att torska för skattebrott?

      Radera
    3. Han är ju åtminstone moraliskt konsekvent och tar följderna.

      Personligen finner jag HAX en förebild på många plan, det finns alldeles för få av hans virke.

      Radera
  4. Lustigt, tittade just på jäkligt bra video ang detta som går in på social dynamik, kollektivism, internet och samhällsutveckling.

    https://www.youtube.com/watch?v=KNLNzoogBKU

    The Hive Mind - från den utmärkta youtubern Colttaine

    SvaraRadera
  5. Men de gör ju även viktiga saker, avskaffandet av pissoarer på Arlandas herrtoaletter är tveklöst en stor seger för jämställdheten.

    SvaraRadera

Kommentarer skall vara sakliga och hålla god ton. De skall föra diskussionen framåt - och får gärna vara intressanta, underhållande och intelligenta. Se det som en insändarsida: Kvalitet ökar chansen att kommentarer publiceras.