2018-01-07

Färre lagar - mer ordning

Vi känner igen det från de amerikanska TV-deckarna, polisens "To serve and protect". Att tjäna och skydda allmänheten.

I Sverige tycks det råda en annan ordning. Staten och våldsmonopolet tycks mer intresserade av att "skydda" oss mot oss själva och mindre mot andra. Stora resurser läggs på att bekämpa brott utan offer, som inte borde vara brott över huvud taget. Man får lätt en känsla av att polisen är mer inriktad på att uppfostra folk än av att lösa allvarliga brott. Och av att skydda överheten mot folket.

Vi har oerhört många lagar, fler än de flesta vanliga människor kan förhålla sig till. Samtidigt har vi en polis som har urusla siffror vad gäller att utreda verkliga brott. En polis som är byråkratiserad och inte sällan är mer intresserad av politiskt korrekt trams än av att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. En polis som är så underbemannad att den allt för ofta blir trängd och måste kompensera detta med en inte sällan kontraproduktiv attityd.

Så behöver det inte vara.

Jag kan jämföra med egna erfarenheter från andra länder. I Tyskland har folk större frihet att göra som de vill - så länge de inte stör andra eller hotar någon annans säkerhet eller egendom. Hemma i Berlin rycker polisen ut även på små brott, till och med cykelstölder. Och den är så välbemannad att onödigt våld som regel kan undvikas, helt enkelt för att man sänder ut tillräckligt med poliser för att kunna kontrollera potentiellt stökiga situationer.

Så skulle det kunna vara även i Sverige. Det är bara en fråga om politisk vilja. Vi har dock (förvisso i god demokratisk ordning) valt en annan och uppenbart sämre väg.

Det är bara att inse att politikerna och deras funktionärer inom byråkratin har brutit sin del av "samhällskontraktet" - samtidigt som de kräver att folket skall hålla sin del, som foglig skatteboskap. Det är hög tid att sätta ned foten. Gör om och gör rätt, helt enkelt.

Men det kräver att svenska folket väljer rimligare politiska ledare - som sätter allmänintresset före sina privata maktambitioner.

/HAX

(Via brev från Kolmårdenanstalten)

2017-12-20

Det finns inget fel i att köpa eller sälja sex

Hela sexköpsdebatten lider av intellektuell slapphet och ohederlighet. 

Det finns inget fel i att vuxna, samtyckande människor byter pengar mot sex eller sex mot pengar. Ingen får i detta fall sin frihet, säkerhet eller egendom kränkt.

Sexköpslagstiftningen vilar snarare på sexualskräck, nymoralism, religiös puritanism, förmynderi och subjektiva värderingar. Några logiska skäl finns inte.

Däremot är det naturligtvis fel med till exempel våldtäkt, människorov och olaga tvång. Men det är helt andra frågor - där det förekommer kränkningar mot andra och där det finns offer. Och sådant regleras redan genom annan lagstiftning.

Dock gömmer man ofta frågan om sexköp som sådan bakom sådana, andra kränkningar av den enskildes rätt. Det är ett billigt (men tyvärr effektivt) trick, där man medvetet försöker blanda bort korten. Men jag har ännu aldrig sett ett enda logiskt hållbart argument mot sexköp som fristående handling.

Och rent praktiskt gör man bara livet svårare och farligare för dem som säljer sex genom att driva verksamheten under jorden. Vill man värna sexarbetarnas bästa, då borde man i stället låta verksamheten ske öppet. (Vilket dessutom skulle göra det lättare att bekämpa verkliga kränkningar av människors rätt, som kan förekomma i anslutning till prostitution.)

Nu vill de rödgröna partierna (och tydligen även vissa borgerliga) utöka det svenska sexköpsförbudet till att gälla utomlands. Här gör man ännu en tankevurpa som landar i en situation där det kommer att bli fullständigt oklart vad som är lagligt och ej för vem och var. Skall det i konsekvensens namn även vara olagligt för polska medborgare att göra abort i Sverige eftersom det inte är tillåtet i Polen? Är det rimligt att en irländare som uttalar sig kritiskt mot en förment högre makt på svensk mark skall kunna dömas för hädelse i sitt hemland?

Lagarna måste vara tydliga och enkla att förstå och följa. Därför måste vi hålla fast vid principen att i ett visst land råder det landets lagar, inte andra länders. Bryts den principen hamnar vi i ett juridiskt träsk fyllt av oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Och hur har man över huvud taget tänkt sig att saken ska kunna bevisas? Här riskerar man bara att skapa en juridiskt vansklig och rättsosäker lag utan att för den sakens skull ens åstadkomma något konkret. Vilket låter som en dålig plan.

Att köpa och sälja sex under ömsesidigt frivilliga former bör vara lagligt. Sexarbetare skall ges säkra och rimliga arbetsvillkor och omfattas av samma regler och skyldigheter som alla andra anställda och egenföretagare.

Låt inte nymoralism och moralpanik förmörka det sunda förnuftet.

/HAX

2017-11-16

Störta den härskande politiska klassen!

Man ser det hela tiden. Makt gör dåliga saker med människor. Även med annars rätt normala, hyggliga, rimliga och anständiga människor.

Politiken är i sammanhanget något extra farligt. Den drar till sig människor som vill beställa över andra. Och den premierar dem med framgång som är beredda att trampa på andra och att armbåga sig fram. Det vill säga de mest olämpliga.

Politik är dessutom en verksamhet som ger människor makt att tvinga andra till det ena eller det andra. Även när det gäller sådant som folk rimligen bör kunna bestämma över bättre på egen hand, efter eget huvud, på eget ansvar.

Ofta utövar människor makt över andra utan synbar funktion eller allmän nytta. Helt enkelt för att de kan, för att vi låter dem göra det och för att de kommer undan med det.
Makt tenderar att koncentreras, flyttas uppåt och centraliseras. Från vanligt folk till politiker och byråkrater. Från det lokala till det nationella och från det nationella till EU. Från det offentliga till slutna rum.

Tendensen blir ofrånkomligen att vi går mot ett allt mer auktoritärt samhälle med totalitära tendenser. I god demokratisk ordning. Med de bästa föresatser. (Eller, möjligen, inga föresatser alls.) Men icke desto mindre rör vi oss steg för steg mot ett politiserat samhälle som lämnar allt mindre utrymme för individen, hennes egna initiativ, hennes eget ansvar och hennes egna val. Så skapas ett land av undersåtar, vars enda roll är att vara maktens skatteboskap.

Om vi accepterar tanken att en stat har till uppgift att upprätthålla ”allmän ordning”, skydd mot yttre fiender och att hantera vissa gemensamma nyttigheter – då måste det naturligtvis finnas vissa centrala beslutande och administrativa funktioner. Vilket innebär att vissa ges makt att sköta denna apparatur, vilket som sagt medför risker.

Därför måste maktapparaten vara så liten som möjligt och makten utövas så öppet som möjligt. Den enskilda individen, som fri medborgare, måste vara alltings utgångspunkt. Kompetens måste ersätta den härskande politiska och byråkratiska klassens inavlade utnämningspolitik. Beslut måste vara evidens- och faktabaserade. Respektera verkliga förhållanden, vara tydliga och logiska.

Vilket vore ett närmast revolutionerande förhållningssätt, jämfört med hur det är i dagens Sverige. Och mycket rimligare.

Men det kommer aldrig att ske med dagens politiker. De är alltför beroende av maktens berusning, förmåner och kotteri.

(via brev från Kolmårdenanstalten, 9 november 2017)

2017-10-27

Brev från fängelset

Här sitter man, i något slags mini-DDR i Kolmårdenskogarna.

Fängelse måste på något sätt vara det socialistiska paradiset. Alla får mat, men har inget att säga till om vad. Alla har tak över huvudet. Byråkratin är sinnesförlamande. Alla har ”sysselsättning”, även om den i många fall är meningslös och befriad från eget ansvar. Alla är övervakade. Information och kommunikationer är hårt kontrollerade. Och det hela är inrymt i ett fuskrenoverat rivningsobjekt.

Speciellt är det intressant att studera hur byråkratin fungerar. Det finns massor av regler – men som synes tillämpas de godtyckligt. Överhetens främsta verktyg är att hålla människor i säkerhet. Och en del intagna behandlas så väl orättvist som på ett sätt som knappast kan gynna vare sig deras återanpassning i samhället eller allmänintresset. Det är deprimerande att se.

Det är också intressant att vara helt utelämnad till den information som man kan få av gammelmedia. Det lämnar stora informationsluckor, kan jag berätta. Och man kan fundera över syftet med att hålla människor borta från internet och dess samlade kunskap, nyheter och samhällsdebatt.

Själv driver jag en kamp för att få tillgång till i vart fall riksdagens, regeringens, Europaparlamentets och EU-kommissionens hemsidor. Detta för att kunna följa och delta i den demokratiska processen. Det verkar (av handläggningstiden att döma) orsaka Kriminalvården visst huvudbry.

Föga överraskande kan jag meddela att jag är svårt uttråkad och intellektuellt understimulerad. Vilket möjligen är syftet med den här övningen.

Fortsätt frihetskampen tills vi ses igen någon gång nästa år!

Via brev från Kolmårdenanstalten,

HAX

PS. Skatt är stöld. DS.

2017-10-01

Varför inte försöka med sunt förnuft i stället?

Sett så här i backspegeln skulle nog de flesta svenskar hålla med om den klassiskt frihetliga åsikten om migration: människor skall ha rätt att bo var de vill – men inte på andras bekostnad. Och som för all frihet går gränsen där man inkräktar på någon annans frihet, säkerhet eller egendom.

Men vårt land, dess ledare och ytterst väljarna, gjorde ett annat val: att både hålla fast vid det generella välfärdsstaten och att (under en tid) ha i princip öppna gränser. Även om detta var ett dåligt, dum och ologiskt val så var det vad som skedde. Vilket får konsekvenser, nu och långt in i framtiden.

Så här står vi, med ett stort antal nya invånare som ofta står långt från den produktiva arbetsmarknaden – men som behöver försörjning, bostäder och utbildning. Människor som kommer att kosta det offentliga betydligt mer än de kan förväntas bidra med. På alla andras bekostnad. Man behöver inte lägga några värderingar i detta för att inse att vi har ett problem – utan några egentligt bra lösningar.

Det är som det är, vilket vi måste förhålla oss till.

Det enda rimliga (och icke våldsamma) sättet att hantera situationen på är att sätta en sjuhelvetes fart på hjulen. Att söka produktiviteten i den närande sektorn och tillväxten i landet. Vilket vore en bra sak i sig, och i sammanhanget absolut nödvändighet.

Men gissa vad? Samma politiker och godhetsapostlar som försatt landet i den rådande situationen är uppenbarligen ointresserade av – och ofta direkt fientligt inställda till – att lossa på ekonomins politiska tyglar och att ge det fria företagandet bättre villkor.

Förr eller senare kommer de att få slut på andra människors pengar – om de inte låter mer, nya värden skapas. Kom ihåg detta när kommunalskatten börjar krypa upp mot 40 procent.

Att göra vad som krävs för att förvandla Sverige till en tigerekonomi kommer varken sossarna, facket, Aftonbladet, byråkratin eller EU gå med på. Kanske inte ens allianspartierna. Inte heller den väljarkår som jagar förmåner, bidrag och allehanda godis på andras bekostnad.

Och då är det – förr eller senare – kört.

Sunt förnuft är en bristvara i den svenska politiken och samhällsdebatten.

/HAX
(via brev från Kolmårdenskogarna)