2015-07-20

Omskolningen av svenska folket


Svenskarna börjar bli ängsliga.

Det handlar inte om att ryssen mullrar i öster eller att IS härjar i syd. Det handlar inte om att svenska skattebetalare nu dras in i euro-krisen. Det handlar inte om att EU håller på att bli en korporativistisk överstat med ett ständigt demokratiskt underskott.

Svenskarna är ängsliga över vad de själva kan råka säga högt.

Innan man öppnar munnen förväntas man tänka efter så att allt är genomtänkt ur ett könsmaktsperspektiv. Man får samtidigt passa sig så att man inte råkar säga något som syftar på någon annan persons etnicitet, religion, hudfärg eller kultur (inte ens när detta är högst relevant).

Språket ändras och ord blir bannlysta. Litteraturen städas upp, liksom scenkonsten. Till och med historieböckerna skall revideras.

Vad vi ser är en omskolning av svenska folket. Med ett förment goda syften ändrar man mindset, språk och olika företeelser så att de bättre passar en vänsteragenda. (Detta är en ny kollektivism, som steg för steg tränger undan individualismen. Den förvandlar människor till undersåtar snarare än fria medborgare.)

Toppa sedan detta med den svällande övervakningsstaten – i vilken allt man säger och alla man talar med i någon mening kan snappas upp och registreras av myndigheterna.

Samtidigt är de nya "reglerna" rätt oförutsägbara. Vad du får säga definieras till stor del av vem du själv är och vilka kollektiv du eventuellt tillhör eller ej. Samtidigt tycks den kontext i vilken ett ord används spela mindre roll. Använder du något av de förbjudna orden, då kan du få löpa gatlopp även om sammanhanget var fullt rimligt och välmenande.

Det är inte konstigt att vanliga människor blir ängsliga och nervösa. Det är som i de gamla öststaterna – oavsett vad du gör eller säger, så kan åsiktspolisen finna en anledning att nita dig.

Att bli kränkt har blivit en nationalsport – samtidigt som det har blivit omodernt att visa genuin respekt för andra människor som individer. Vilket är en giftig blandning.

7 kommentarer:

  1. Det stavas kulturmarxism...

    SvaraRadera
  2. Det är väl ingenting konstigt med det?
    Jag menar, när Twitter-vänstern styr och ställer med värdegrunden så får både journalister och folkvalda politiker rätta sig efter sina väljare som annars rasar i någon kvällstidningsrubrik.
    Det där är nämligen känsligt.Att rasa i opinionsundersökningar är jätte-känsligt även om "det är resultatet på valdagen som räknas".
    Och dom är ju så arga och dom är ju så verbala där på twitter dessutom.Tror fan att nerverna kommer i dallring på någon nervklen trots all mediaträning.Sociala medier har ju sånt genomslag nu för tiden!
    Inte alls som motståndarlaget som bara näthatar.Och näthatar.
    Det är där det svåra börjar.

    SvaraRadera
  3. Behöver det gå så långt, att det behövs det en ny 'fransk revolution', för att få stopp på vansinnigheterna ...? ...för dom själva verkar inte inse vad dom håller på med ...

    SvaraRadera
  4. Hear hear! Tack för att du finns HAX. /Cnapsu

    SvaraRadera
  5. Om jag får drista mig till en amatörs analys:

    Det finns en dimension av den utveckling du beskriver som egentligen är märkligare än de skruvade nutidsuttryck vi ser. Din kränkthet blir ivrigt påhejad inom de allra flesta områden, men den stora klassresan har samtidigt blivit tabu.

    Uttryck som kan betraktas som socialistiska (eller till och med marxistiska!) har spillt över på en rad områden, men nästan försvunnit helt från den arena där liknande strömningar föddes — klassamhället.

    Vad är det jag menar?

    Låt oss titta på en rad problem som är på tapeten:

    - Mäns hat mot kvinnor.
    - Mäns våld mot kvinnor.
    - Mäns våld mot män.
    - Främlingsfientlighet och rasism.

    Vad gäller ovanstående, så tror jag rent statistiskt att vi kan åstadkomma störst framsteg på kortast möjliga tid genom att skapa ett mer rättvist flöde av kompetens och framgång genom alla samhällsklasser.

    Att tyckareliten indignerat och kränkt beordrar 'pöbeln' vad de ska tycka, tänka och känna är en rent ut sagt en sinnesslö strategi. I synnerhet om de barn som föds i bottenskiktet på sannolikhetsmässiga skäl är dömda att upprepa sina föräldrars mönster.

    Paradoxalt nog fungerar den gamla socialismen som en sorts stoppkloss här. För den byggde på en schism mellan arbetstagare och ägare av produktionsmedlen, en modell som idag är totalt obsolet (vi har bara glömt att berätta det för sossarna).

    Att alla ska ha fullständiga rättigheter till kunskap, utbildning och lika möjligheter - oavsett socioekonomiska förutsättningar! - är förstås en liberal dröm. Synd bara att vi länge saknat ett liberalt alternativ i Sveriges riskdag ...

    Så för att sammanfatta: I informationssamhället har klassfrågan blivit en högerpolitisk angelägenhet. Klassfrågan kanske inte är viktigare än frågan om arga vita män. Men den ena kan lösa den andra, men aldrig tvärtom.

    SvaraRadera
  6. Tyckar-eliten är sprungen ur en bortskämd medelklass och så curlad sedan barnsben att markkontakten är borta för länge sedan.
    Tankegrunden är en mix/pytti-panna på allt som känns bra för stunden.Logiken bygger på en alltmer försämrad svensk skola.
    Naturligvis är förutsättningen för denna bortskämda medelklass existens den stora fattigdomen.Reflexen blir att rent lutherskt adoptera en fattig för att förstå det man själv aldrig upplevt.
    Vinsten blir enorm.Man har en uppgift att fylla och en god känsla att göda.Insikten om att det egna privilegiet sätts på spel saknas i vetskap om att "någon annan betalar"!

    SvaraRadera
  7. Fenomenet kallas repressiv tolerans, är en del av Frankfurtskolans marxistiska teori och finns beskrivet av Herbert Marcuse här:

    http://www.marcuse.org/herbert/pubs/60spubs/65repressivetolerance.htm

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.