Äntligen!
Vi har börjat få en diskussion om korporativismen. Det är den italiensk-amerikanske forskaren Luigi Zingales som tar strid för fri ekonomi och fri konkurrens – mot särlagstiftning, stöd till storföretag och crony capitalism.
I SvD lyfter Fredrik Johansson detta citat...
"När politiker och etablerade företag sätter sig vid samma bord vet man en sak, det är konsumenterna och nya producenter som blir blåsta."Länk: Pro market eller Pro business »
I Kvällsposten understryker Amanda Wollstad denna del av Zingales budskap...
"Därför måste dåliga företag tillåtas dö ut, för att gynna utvecklingen, konsumenterna - och medborgarna."Länk: En marknad för folket »
Detta är en oerhört viktig diskussion. Dels i Sverige, men framförallt vad gäller EU – där korporativismen blommat ut fullständigt.
Zingales verkar för övrigt vara inne på ett av mina favoritspår. Nämligen att Occupy- och Tea Party-rörelserna egentligen har identifierat samma problem, men att det råder osäkerhet och oklarhet om lösningen.
Läs även Amanda Wollstads text i Svensk Tidskrift – Gynna marknaden, inte företagen »
Det är väl lite sent att börja prata om detta. Storföretag och stat i samma båt, för att citera Ebba Grön, är det nya svarta. Varför? Därför att kina är uppbyggt på den logiken. Och vi vet alla, djupt inne, även om det är jobbigt att erkänna det (speciellt i de yttersta vänster/högerkanterna) att om kina vill att det skall vara på ett visst sätt, så blir det så. Möter vi inte upp denna anabolkapitalism så krossas vi. Fakta. Detta kommer med all sannorlikhet att bli än mer vanligt i takt med att oljan/gasen peakar och industrierna börjar dö ut eller dra sig åt det håll där de enklast kan förhandla om gynnsammare villkor, vanligen är detta håll österut. Vanligen har det att göra med att stat och företag tillsammans förtrycker industrianställda, istället för att företagen gör det själva.
SvaraRaderaUSA beter sig i princip på samma sätt, skillnaden är att det där rör sig om specifika företag än ett samlat system; jag kallar dem "megaföretag", dvs företag som i sin topp har en svängdörr mellan kongressen och direktionen/PR avd. Exempel på megaföretag är framförallt i olja, finans, vapen och kem/biotech/pharma (Exxon, JP Morgan & Son Co, General Dynamics, Monsanto/Daw Chemicals/Pfizer). Och så vidare. Trycket kommer från två håll (och då har vi inte ens börjat snacka om indierna, som kommer och köper stålverk, bilfabriker och statspapper kontant då och då). Det kan inte hålla på så här. Skall vi vara en eget ekonomiskt block eller en del av främmande makts investeringsportfölj (som när som helst kan exvis slaktas/teknik tömmas/avvecklas/säljas till annan skum lirare för att täppa igen hål hemmavid)? Om inte, måste vi organisera våra storindustrier.
Därmed är det inte sagt att korporatism är idealet, men att stater och storföretag måste dra i alla fall åt samma håll, annars står vi kvar med tomma industriområden, massarbetslöshet och dränerat kapital. Istället för skapande förstörelse, får vi bara förstörelse.
Folkpartister är alltid för ökad maktkoncentration till toppen (där de själva hoppas att få sitt och styra).
RaderaOch vi vet alla, djupt inne, även om det är jobbigt att erkänna det (speciellt i de yttersta vänster/högerkanterna) att om kina vill att det skall vara på ett visst sätt, så blir det så.
SvaraRadera-----------------
Den kapitalistiska diktaturen Kina som styrs av kommunister är världens största ekonomi. En paradox som passerar både högern och vänstern utan att dom blinkar.
Det är EU och Usa som är djävulen......