2012-04-21

Frihet, principer, politik, makt och människor

Ibland tänker jag den hädiska tanken. Hur skulle det vara om man gick över till den mörka sidan?

Om man slog sig ihop med något lagom etablerat parti eller särintresse? Om man slutade tjata om medborgerliga fri- och rättigheter? Om man slutade utmana grupptänk och Storebrorsfasoner?

Man skulle kunna få ett riktigt jobb. Det skulle räcka med att vara skrivkunnig för att få in saker i tidningarna. Och man skulle upplevas som tillräckligt icke-kontroversiell för att få lov att vistas i möblerade rum och i de fina salongerna.

Oroa dig inte. Det kommer inte att ske. Men det är ett intressant tankeexperiment.

Det är naturligtvis detta som är pudelns kärna. Att påstå att man är frihetlig är en sak. Men att göra det...

Jag förstår så väldigt väl alla dem som väljer konformism och att sitta ner i båten. De har amorteringar att tänka på, släkt och vänner som vill slippa kommentera deras senaste påfund och karriärer att vårda.

Det är så förrädiskt. Det är så enkelt att välja den mörka sidan. Belöningarna är så uppenbara. Allt man behöver göra är att hålla käft och flyta med strömmen.

I den svenska frihetliga rörelsen tycker jag mig se två typer av människor. Den ena står fast vid sina ideal år efter år, trots att det får konsekvenser. Den andra kommer på något av Frihetsfrontens sommarseminarier, ett par talarkvällar – och försvinner sedan ändå in i något slags förment normalt, vuxet och konformistiskt beteende.

I Piratpartiet finns samma mönster. En del människor driver envist kampen vidare, trots nedlåtande klappar på huvudet och något slags politisk stigmatisering (eller kompakt tystnad). Andra lämnar det där med integritet, nätets frihet, fri- och rättigheter, transparens och rättsstat bakom sig och rätar istället in sig i ledet.

När politiskt aktiva på den borgerliga sidan ibland gnäller över att de tycker att jag är orättvis mot dem – då brukar jag på skämt säga att det bara finns ett sätt för dem att få mig att hålla tyst: Att göra mig till svensk kulturattaché i Berlin. Ett något osäkert uttryck brukar då sprida sig över deras anleten. ;-)

Hur har det blivit så här?

Det fanns en tid då Sverige på något sätt hyllade sina bråkmakare – Stolpe, Moberg, Myrdal j:r, Harning och deras likar. I vart fall är det den minnesbild jag har.

Men under några årtionden har allt varit mycket ängsligare, välkammat och konformistiskt. (Att gå in i en radio- eller tv-studio med den uttalade ambitionen att verkligen nita sin motståndare upplevs nu för tiden som en smula ofint och diskvalificerar den som försöker från framtida inbjudningar. Borde det inte vara tvärt om?)

Den som väljer den mörka sidan kommer förr eller senare även att få makt över sina medmänniskor. De blir en del av systemet. Och med detta följer att de snabbt avlägsnar sig från den kontakt de kan ha haft med verkligheten och vanligt folk. Människor med makt får fringisar. Och makten, i sig själv, är ett berusningsmedel. Det blir en ond spiral, ett självspelande piano.

Om jag fick en slant för varje person jag mött som börjat med att definiera sig själv som frihetsvän, libertarian, medborgarrättskämpe eller pirat – och som sedan kapitulerat inför något slags "normalitet" (i riksdagen finns många)... då skulle jag vara rik.

Det är naturligtvis en besvikelse när det sker. Men samtidigt är jag så oändligt tacksam för varenda människa som blir sina ideal trogen, som fortsätter att bullra och bråka och som vägrar att falla till föga för konformismens och maktens frestelser.

Och här vill jag komma med något slags spaning: Det känns som om det i dag finns fler människor som faktiskt är beredda att betala priset och stå för sina principer. Eller snarare – människor i fler olika grupper och sammanhang än bara vilda frihetsfrontare, som sätter ner foten. Det kan till exempel gälla medborgarrätt, piratfrågor, drogpolitiken, flyktingfrågor, transparens eller en ny och modigare generation skribenter och kulturdebattörer.

Samtidigt tycks det vara närmast omöjligt att samla dessa människor till en enhetlig och slagkraftig politisk kraft. Vilket kanske ligger i sakens natur.

Och möjligen – möjligen – är det så att den partipolitiska sfären är hopplöst förlorad. Att det främst är från utsidan som man kan orsaka buller, debatt och medvetenhet. (Eller att det krävs en kombination av traditionellt politiskt arbete och buller utifrån, så att man klämmer tandkrämstuben från båda sidor.)

I partipolitiken är det viktigaste att få så många röster som möjligt i allmänna val. Det är när detta resultat hotas, som man kan få de politiska partierna att byta ståndpunkt eller nyktra till. Detta är en nyckel till förändring.

Det är därför alla bråkstakar behövs. I partierna (if any) och utanför. I politiken och i den större samhällsdebatten. I målinriktad opinionsbildning så väl som i kritiskt granskande journalistik. I tankesmedjor, nya partier, på insändarsidor, vid kaffeborden och på bloggar. Massor av konfliktytor – men ändå något slags sammanhållen färdriktning med medborgarrätt, humanism, frihet, demokrati, politisk "anständighet", öppenhet och rättsstat som gemensamt mål. En intellektuell, humanistisk opposition.

Det kan finnas en oerhörd kraft i detta. Det märker man någon enstaka gång när en bredare allmänhet, media och kultursvängen faktiskt blir förbannad över övergrepp, brist på fair play, lögnaktighet och kränkningar av människorätten. Det krävs uppmärksamhet, en kritisk massa och människor som tar bladet från munnen. Men då händer det faktiskt att det ibland börjar skälva i samhällskroppen.

I Sverige måste vi odla en mer öppen, frimodig och kritisk debattkultur. För det kan hända att det är det enda som nu står mellan oss och det totalpolitiserade, övervakade, centralstyrda, hemlighetsfulla, byråkratiska, korporativistiska, moralpaniska och rättighetsrelativistiska samhälle – som tycks vara den nuvarande partipolitikens logiska slutpunkt.

14 kommentarer:

  1. Jag har tänkt samma tanke, eller bara att sluta lägga tid på att bråka så jag kan lägga den tiden på annat. Tex renovera hus, gräva i trädgården etc.

    Frågan är, skulle jag kunna sluta bry mig? Troligen inte.

    SvaraRadera
  2. "Frihet är det ädlaste ting
    Som sökas må all verlden kring,
    Den frihet väl kan bära.
    Vill du dig sjelfvan vara huld,
    Du älske frihet mer än guld,
    Ty frihet följer ära."

    Texten är troligen från 1439 av biskopen i Strängnäs Thomas Simonsson

    Han visste vad han skrev den gode biskopen. Lika sant i dag.

    SvaraRadera
  3. Samförstånd bland maktinnehavarna och ointresse att representera eller ta hänsyn till vanliga människor.

    Klyftan ökar mellan makten och de som utsätts för makten.

    Som du säger är det lite fler som säger ifrån på senaste tiden.

    Men även vanligt folk verkar börja se att politikerna inte längre representerar dem.

    Tyska Piratenpartei har skakat om de etablerade med opionssiffror på 13% som bäst.

    Se följande intressanta debatt - Varför är piraterna så populära? :-) (på tyska):

    http://www.zdf.de/ZDFmediathek/beitrag/video/1623836/Warum-sind-die-Piraten-so-populaer%253F#/beitrag/video/1623836/Warum-sind-die-Piraten-so-populaer%3F

    SvaraRadera
  4. Fantastiskt arbete och folkbildningsinsats Henrik. Hade du varit vänster skulle du varit anställd på SVT, och haft en smärre Uppdrag granskning-redaktion till förfogande vid de här laget. varvat med integritets-debatter och ett eget magasin av Leif GW Persson-snitt minst!

    SvaraRadera
  5. Politiker är ett yrke, och det finns karriärmöjligheter, och de möjligheterna bestäms av de som sitter vid makten.

    SvaraRadera
  6. Nu när blockpolitiken blivit så cementerad att partiet är det viktigaste för politikerna måste vi kräva ett nytt valsystem där politikerna måste ansvara inför sina väljare.

    Skilda valdagar är ett första steg. Nästa steg är mer inslag av personval.

    SvaraRadera
  7. Det parti som vågar utmana den etablerade ekonomiska makteliten d.v.s. den rådande ägarkoncentrationen, det partiet kommer att få många vänner och mäktiga fiender.

    Man måste bryta traditionen med den inlärda hjälplösheten, så att individen vågar förlita sig mer på sina inneboende skaparkrafter.

    Jag tror inte på storskalighet och hög ägarkoncentration eftersom det ter sig tämligen odemokratiskt.

    Individuell suveränitet och integritet samt demokrati måste vara de högsta av värden.

    För att förverkliga dessa värden krävs att fler kan välja att bli företagare.

    En ny markreduktion och jordreform kanske vore på sin plats.

    SvaraRadera
  8. Att i ekots lördagsintervju höra Annie Lööf prata om hur centerpartiet i riksdagen röstade emot sin egen kongress om datalagringsdirektivet var nästan lika patetiskt som att höra Fredrik F----- gråta efter FRA-omröstningen. They can talk the talk, but aint never going to walk the walk. Mycket snack och minimal verkstad, på svenska.
    Tyvärr, jag walkar heller inte walken. Jag har lite för mycket att göra bara med att leva mitt normala liv, typ.

    SvaraRadera
  9. Jag skulle snarare beskriva det så att det finns somliga som visar var skåpet ska stå och andra som flyttar det dit trots att många sliter åt nåt annat håll.

    Vi behöver båda sorterna - och möjligen kan man emellanåt växla mellan rollerna.

    Kulturattaché i Berlin är inte alldeles fel. Jag känner en som har varit det.

    SvaraRadera
  10. Och så var det det här med självbilden.

    Som assistent till en MEP är du fan etablerad. Kom inte och säg något annat.

    SvaraRadera
  11. Hax om du pa allvar vill disskutera detta, sa maste du uppmarksamma John Keane och Monitory Democracy.

    http://en.wikipedia.org/wiki/John_Keane_(political_theorist)

    Sen var det det har ocksa, som tidigare togs bort pa din blogg

    http://www.youtube.com/watch?v=hfS2Op9l3nk&feature=player_embedded

    National Security Agency whistleblower William Binney reveals he believes domestic surveillance has become more expansive under President Obama than President George W. Bush. He estimates the NSA has assembled 20 trillion "transactions" — phone calls, emails and other forms of data — from Americans. This likely includes copies of almost all of the emails sent and received from most people living in the United States. Binney talks about Section 215 of the USA PATRIOT Act and challenges NSA Director Keith Alexander's assertion that the NSA is not intercepting information about U.S. citizens.

    SvaraRadera
  12. Som assistent till en MEP är du fan etablerad. Kom inte och säg något annat.

    Jag tolkar det som att Hax talar om att han inte är en del av ett etablerat grupptänk som finns i den politiska världen inom alla partier.

    problemet är dock ideologier och där är även hax en anhängare, dem flesta vill ha en filosofi bakom sin politik, det har sina problem. Men även pragmatisk politik har sina faror om en liten elit bestämmer, men om fler pa global och lokal niva kan styra politiken utifran sa blir det battre. Monitory Democracy

    SvaraRadera
  13. Vetenskapsradion P1 reder ut hur effektiv avlyssning av internet ska/bör ske.
    "vi ska inte avlyssna alla, bara de intressanta fallen"
    Skriver du om du öskar köpa 10 ton konstgödsel, spaning( i teorin).
    Magiska sifferkombinationer (AH08 ?)
    leder till span.
    Skriv inte inlägg i usla grupper.
    Men om Telia öppnar fönstret för avlyssning, NO PROBLEMAS.
    KLYFTAN ÖKAR

    SvaraRadera
  14. Kopierar in en kommentar jag skrev på Flickus Flackus Flum's blog nyss, då den passar väldigt bra här också. Sorry för korspostningen.

    Here goes:

    Det du skriver resonerar med en tanke som växt i mitt bakhuvud en längre tid. Sverige har tappat sin trovärdighet som världens sanningssägare, de svagas vän och en nation med okränkbar integritet. Det är mycket sorgligt.

    Jag tror att det är en fråga som PP borde kunna gå till val på, och som ligger såväl i linje med PP's ideologi och ligger rätt i tiden (vapenfabriker i Saudi, utlämningar till regimer, säljning av avlyssningsutrustning, deltagande i icke FN-ledda militära insatser osv). Jag tror att det är både viktigt på ett reellt plan och på ett röstdragande plan.

    PP bör stå för att återupprätta Sverige som föregångsland, en nation med okränkbar integritet som står för internationell rättvisa och mänskliga rättigheter.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad, saklig och anständig samtalston. Snälla!