Staten följer dig på Facebook

Det är fan så att man baxnar!

Men jag är inte ett dugg förvånad.

Skatteverket är inne och trålar i våra flöden på Facebook! Byråkrater sitter och kollar på våra uppdateringar, funderar på hur vi har det, tittar på bilder för att upptäcka något beskattningsbart och snokar runt.

Fatta! Det finns en direkt lina mellan Facebook och staten!!!

Och det är inte bara på Facebook de ubåtar. För inte så länge sedan hände en liknande sak på Linkedin. (225.000.000 godtrogna människor på ett bräde.)

Och om Skatteverket är där, då är snuten där. Både den med och den utan lösskägg.

Försäkringskassan kan säkert hitta en massa bidragsfusk på Fejan...

Äh va fan, släpp in socialtanterna också! Folkhälsoinstitutet skulle säkert bli glada om de fick vara med. Och socialstyrelsen får vi inte glömma. Kommunerna? I vart fall landstinget – för att kunna planera sjukvård och kollektivtrafik, väl? Vad är väl FRA-shoppen mot Facebook?

Nu är det en gång för alla klarlagt: Sociala medier ligger vidöppna för staten.

Nämnde jag att EU har uppmanat medlemsstaterna att vara hålla ett öga på vad som sker på sociala medier? Vilket nu alltså är precis vad som sker. (Fast EU hade nog tänkt sig övervakning av lite mer "politisk" karraktär...)

Fatta hur djupt vi har sjunkit ner i övervakningsträsket!

AB | Expressen | SvD

TTIP - ett ACTA i repris?

Det pågår förhandlingar mellan EU och USA om ett frihandelsavtal, TTIP. Eller snarare ett handelsavtal som reglerar det mesta utan att för den sakens skull åstadkomma fri handel.

Precis som när det gäller ACTA-avtalet finns det misstankar om att TTIP innehåller IP-frågor, som kan komma att begränsa internets frihet. Och på samma sätt som ACTA omgärdas TTIP av hemlighetsmakeri.

Kommer folkets valda representanter i Europaparlamentet att få insyn i förhandlingsmandatet och själva förhandlingarna? Kommer detta avtal, vars konsekvenser är att jämställa med lagstiftning, att bredas under öppna demokratiska former? Kommer medborgare och media att få veta vad som sker – innan de ställs inför fullbordat faktum?

I klippet ovan debatterar Pirate MEP Christian Engström saken med EU-kommissionär Karel De Gucht – i Europaparlamentet i går kväll.

Kommissionens mångordiga svar på frågorna ovan är, föga förvånande, ett nej.

Läs även: Hemlighetsmakeriet från ACTA fortsätter i TTIP »

[Direktlänk till klippet]

Högkonjunktur för upplopp och opportunism

Härom dagen komemnterade DI:s nye politiske chefredaktör, PM Nilsson, upploppen i norra Stockholm så här...

"En underskattad orsak till våldet i Husby mfl ställen är att skadegörelse ibland är väldigt roligt. I en viss ålder och i vissa situationer tycker pojkar att det är lustfyllt och spännande att elda upp och förstöra. Det har nog många av oss erfarit. Och det krävs inte så djupsinniga förklaringar för att förstå det. Bara att rätt personer skäller på rätt sätt och sätter en gräns."

Jag tror att det ligger väldigt mycket i detta. Därmed inte annat sagt än att det som sker utnyttjas av andra krafter. Stenkastarvänstern rycker ut för att trappa upp våldet i klasskampens namn. (Hälften av de gripna i Husby kommer från helt andra stadsdelar och städer.) Nationalrasisterna tar det som sker som ett tecken på att "icke-svenskar" inte går att ha i möblerade rum. Batonghögern vädrar morgonluft. Polisen ser en chans att motivera sin existens och höjda anslag. Media är alldeles till sig. Det råder högkonjunktur för den tjattrande klassen. Alla som har något slags agenda försöker kapitalisera på det som sker.

Och innan man vet ordet av har allt eskalerat och alla tappat perspektivet.

Never Waste a Good Riot!

Läs även: Bränna bilar »

Ett par ord på vägen...

Lästips: Droger

Piratpartiets Christian Engström sågar måndagens mycket märkliga DN-ledare om drogpolitik. »

Striden om tryckfriheten står på nätet

På 1800-talet stod striden om tryckfriheten mellan kungen och tidningar som Aftonbladet. Utgivningsrättigheter drogs in och lika snabbt uppstod nya varianter av dessa tidningar, vars utgivningsbevis sedan också drogs in – i en ständig katt och råtta-lek.

Under andra världskriget grep regeringen in och försökte bland annat stoppa Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings svidande kritik mot nazismen. I några enstaka fall lyckades censuren – men i ett större perspektiv blev resultatet bara att GHT och Torgny Segerstedt fick mer uppmärksamhet.

I dag lever vålnaderna av Karl XIV Johans indragningsmakt och samlingsregeringens krypande för tyskarna kvar – men i ett helt nytt medielandskap, på nätet. Och föga förvånande är det en konsekvens av den ständigt pågående upphovsrättsträtan.

Först var det en site som länkade till strömmande sportsändningar på nätet som inte bara fick sin verksamhet stoppad – utan även sitt domännamn förverkat. Och nu vill åklagare att stiftelsen som hanterar .se-domänerna skall dra in The Pirate Bay:s domännamn.

Min poäng är att man måste skilja på handlingar och på den plattform från vilken en handling sker. För att ta ett exempel: Nyligen fälldes tidningen Expressen för vapenbrott. Vore det rimligt att dra in Expressens utgivningsbevis för den sakens skull? Eller ta striden om spelannonser, som blivit rättssak. Vore det verkligen rimligt att dra in de inblandade tidningarnas utgivningsbevis?

En publicistisk plattform som sådan borde stå över pågående rättsfall. Det må vara en sak att en viss handling eller verksamhet kan stoppas av rättsväsendet. Men att dra in ett domännamn – och därmed döda en publicistisk plattform – det bör inte få förekomma.

Detta oavsett om det handlar om en dagstidning, en blogg, en länksamling eller en "fildelningssite". (Vi måste hålla i minnet att mycket som kan nås genom The Pirate Bay är material som ligger där helt lagligt – ofta upplagt av upphovsmannen själv, som en enkel och effektiv distributionskanal för till exempel musik, böcker, dokumentärfilmer och bilder. För många är TPB alltså en helt legitim publicistisk plattform.)

På många sätt är ett domännamn att jämföra med rätten att ge ut en tryckt publikation. Och om något olagligt sker – då är det inte namnet, utan handlingen som de rättsvårdande myndigheterna skall fokusera på.

Dessutom: Med tanke på rådande upphovsrättslagstiftning och de nya regler som är på gång (till exempel EU:s "notice and action") är det bara att konstatera att i princip alla webplatser riskerar att bryta mot lagen. (Formellt sett kan det räcka med att länka till en tidningsartikel för att råka illa ut.) Att då etablera en praxis som ger staten och dess funktionärer möjlighet att stänga ner i stort sett vilken web-plats som helst – det är riktigt, riktigt dåligt och farligt.

Det är anmärkningsvärt att varken media eller den tyckande klassen tycks reagera på det som nu sker.

Läs mer:
Nils Funcke: Karl XIV Johans skelett skramlar än »
Falkvinge: Prosecutor Hints That Root Domain Registry Is Criminally Liable... »
Copyriot: Domännamnskriget och tystnaden »
Moi: Fildelning – Helt nya frågor på banan »

Superstaten EU: The Point of No Return närmar sig snabbt

Nu är vi där! Nu har EU:s härskande klass ställt till det så till den milda grad att de kan hävda att vi måste göra en fullskalig politisk (och ekonomisk) union av EU – för att det inte skall gå fullständigt åt helvete.

Frankrikes president, François Hollande, menar att Europa annars riskerar att falla samman eller till och med bli utraderat från världskartan. Såpass.

Never Waste A Good Crisis.

På något sätt känns det som en synkad kampanj. I Sverige sänder Carl Bildt samma signaler. Och gamla politiska tungviktare som Göran Persson lägger huvudet på sned och säger att jaja, så småningom har vi inget annat val än att ansluta oss till den gemensamma valutan och byta kronan mot euron.

Någon lösning på EU:s demokratiska underskott presenteras inte. Istället kommer man att överföra ännu mera makt till icke-valda byråkrater i Bryssel, Luxemburg och Frankfurt. Några tankar om hur man kan stärka närhetsprincipen föreslås inte. Istället är det mer överstatlighet som står på dagordningen. Mångfald och institutionell konkurrens ersätts med centralstyrning. Istället för fri företagsamhet får vi ökad korporativism där politiker och särintressen gör upp utanför den del av den demokratiska apparaturen som medborgarna har insyn i.

Ett problem när man synkar ihop olika modeller och system är att det ofta är det som är sämst som vinner, för att det har de mest högljudda företrädarna. Denna mekanism ger oss redan ett idiotiskt, skadligt jordbruksstöd och skattesubventionerat rovfiske. Det är denna mekanism som kommer att ge oss en fransk rättsordning, där allt som inte uttryckligen är tillåtet är förbjudet. Belgisk byråkrati. Tyska affärstidslagar...

Att EU:s ledare inte har folket med sig, det tar de ingen notis om. De bryr sig inte om ifall de råkar bryta sönder det sociala och demokratiska samhällskittet, som i Grekland. De bryr sig inte om ifall de råkar kränka äganderätten, som på Cypern. Och de bryr sig inte om ifall den övervakningsstat de bygger upp urholkar de medborgerliga rättigheterna.

Omfattningen av EU-byråkratins arrogans måste man nästan ha sett på nära håll för att riktigt förstå. Det är som om alla beslut och färdriktningen är bestämd redan på förhand. Hemlighetsmakeri, kåranda, riggade beslutsprocesser, bortblandade kort, politisk bekvämlighet och ointresse för fakta skapar ett demokratiskt svart hål – en post-demokrati, i vilken till slut ingen kan hållas ansvarig för konsekvenserna.

I EUR-lex, som är databasen över EU:s regelverk finns redan 1.400.000 olika dokument – som vi är skyldiga att förhålla oss till. Regelverket för EU:s företag beräknas kosta unionens företag 600 miljarder euro per år. (Enligt ex-kommissionär Verhaugen.) Och under de årtionden som man påstått att man försökt förenkla och minska den byråkratiska bördan har antalet regler för företagen tredubblats. Då är det inte att undra över att den ekonomiska tillväxten stryps.

Och nu skall vi alltså öka takten. Inom två år vill den franske presidenten att stommen till den totala politiska och ekonomiska unionen skall vara klar. Tysklands förbundskansler håller med. Liksom den italienske premiärministern. I Sverige har varken regeringen eller oppositionen något att invända, tvärt om.

Det är nu det händer.

Om inte människor reagerar nu och om inte EU-kritiken organiseras upp nu – då är vi väldigt snart vid en punkt där inget kan rullas tillbaka, reformeras eller ändras. I vart fall inte under ordnade former.

SR | Europaportalen | Sydsvenskan | Motpol

Den siste duellanten, om Europa

"Så frågan är huruvida EU-projektet bidrar till fred eller inte. Lärdomen vi möjligtvis kan dra från Joseph II, Oscar II, Napoleon (allihopa), kung George och till och med Karl XII – och visst, släng in romarna där också – är väl snarast att när man försöker toppstyra det europeiska projektet leder det till krig och elände." 

"Ett gemensamt Europa, med öppna gränser, vilket ju har varit fallet under stora delar av historien, tenderar dock at skapa välstånd och mindre bråk. Något som kanske dagens fredarbetare borde reflektera över."

Einar du Rietz, 1967-2013 – i tidskriften Svensk Linje.

I dag begravdes Einar, den geniale vettvillingen. Vi är många som var med i tanken, om än inte på plats – på vårt sätt, i dag. Frid.

Och alla ni andra ser till att ta Einars ord om Europa ad notam. Begrips!

EU: Förbjudet med mutor. Men den som inte betalar får skylla sig själv...

I oktober förra året avgick EU:s hälsokommissionär John Dalli plötsligt. Det skedde när EU-kommissionens ordförande konfronterade honom med uppgifter om att han (via ombud) hade fiskat efter mutor – för att rädda snuset i EU:s nya tobaksdirektiv.

Sedan dess är det hela havet stormar. Vissa tar Dallis parti för att de ogillar EU-kommissionens ordförande JM Barroso. Andra väljer Dallis sida för att de inte tycker om EU:s anti-bedrägerienhet OLAF, som har utrett frågan. Och alla politiskt korrekta typer använder affären som slagträ mot den tobaksindustri de så hett ogillar.

Mönstret är typiskt för EU. Det handlar inte om vad som föreligger i sak. Det finns bandinspelningar och telefonloggar som pekar på att det som Dalli beskylls för verkligen stämmer. Dessutom har han brutit mot EU:s egna regler för hur eventuella legitima kontakter med tobaksföretagen skall skötas. [ Läs mer här » ]

Istället blir det politik av det hela. Väldigt många människor intar väldigt krystade positioner för att kunna använda den här affären för egna syften.

Och de stackars tobaksföretagen – vars verksamhet kommer att styras av det nya tobaksdirektivet – är persona non grata i EU:s olika institutioner. De är i princip inte välkomna längre. Och släpps de ändå in skall alla kontakter omedelbart rapporteras uppåt i systemet på ett sätt som inte gäller för några andra branschföreträdare.

Man väljer helt enkelt att hugga huvudet av budbäraren. Det var nämligen Swedish Match som avslöjade att kommissionär Dalli ville ha en halv miljard spänn i mutor för att rädda snuset.

I EU anses det vara väldigt ofint att tala högt om sådant. EU är nämligen ett korporativistiskt träsk, där politiker och särintressen lever i symbios.

Dagens dragkamp

Just nu pågår ett seminarium om Collective Rights Management i Europaparlamentet. En nog så uppseendeväckande rubrik, får man säga. Men det handlar om de så kallade insamlingssällskapen (Stim och deras kollegor runt om i Europa). I dag är de bromsklossar som mest tänker på att stoppa pengar i egen ficka. (Så länge de stora artisterna får betalt, så kommer de undan med det. Nyttan med insamlingsbolag för mindre artister kan dock ifrågasättas.)

Parlamentet jobbar med ett förslag från EU-kommissionen som ställer tuffare krav på dessa insamlingssällskap. (Till exempel skall de tvingas ha ett register över vilka artister de påstår sig företräda, vilket – faktiskt – inte alltid förekommer i dag.)

Ovan en bild från en av seminariets paneler – med piratpartisterna Christian Engström och Amelia Andersdotter på podiet.

Uppdatering:
Du kan se seminariet på nätet, här »
Pirate MEP Engström rapporterar »

Vart är USA (och vi) på väg?

I USA har justitiedepartementet i hemlighet plockat ut listor över alla telefonsamtal för ett tjugotal telefonnummer som används av nyhetsbyrån Associated Press (AP). [Länk »]

Det handlar alltså inte om någon enstaka omdömeslös byråkrat – utan om justitiedepartementet. Det är rätt oerhört.

Att staten rotar i medias kommunikationer är oacceptabelt i sig. Och oavsett vad som kommer att hända i detta fall har den amerikanska regeringen redan sänt ut en tydlig signal: Vi vet vilka som snackar med media.

I samma veva visar det sig att det amerikanska skatteverket, IRS, har utsatt politiska grupper som inte sympatiserar med den sittande politiska ledningen för en specialgranskning. [Länk 1 | Länk 2]

Den typen av politiska trakasserier är visserligen inte unika för USA – men naturligtvis fullständigt oacceptabla. Alla skall stå lika inför staten. Att förfölja politiska motståndare går på tvärs med hela det demokratiska systemet och dess värdegrund.

Och åter sänder den amerikanska staten ut en tydlig signal: Om du är oppositionell och uppkäftig, då skickar vi skatteverkets blodhundar efter dig.

Sedan har vi ju hela paketet med Executive Orders, Guantanamo, Patriot Act...

Man måste fråga sig vart USA är på väg. Detta är inte skönhetsfläckar i det demokratiska systemet, det är elakartade tumörer. Och det som sker i USA brukar spridas till EU innan man vet ordet av...

Uppdatering: Till och med The Daily Show får spel... »

Det blir bättre

(Via Johan Norberg)

EU harmoiniserar den svenska naturen

EU:s frö- och plantreglering är fullständigt absurd.

Det började med en fröförordning som satte stopp för försäljning av äldre och för klimatet anpassade frösorter. EU förbjöd därmed, i praktiken, en del av det svenska växtbeståndet. Vilket är ett våldsamt klåfingrigt tilltag med uppenbart negativa konsekvenser och till ingen eller oklar nytta.

Nu går man vidare. EU jobbar på ett förbud mot odling och uppdrivning av växter med allt annat än centralt registrerat utsäde. Detta omfattar all odling med eget utsäde, rötter, knölar, fröer, sticklingar eller delande av plantor. Och det gäller även privatpersoner. Så att ingen skall kunna ge bort av EU icke godkända fröer eller hålla sig med piratodlad flora, kan man anta.

Möjligen går det nya regelförslaget så långt att det blir olagligt att låta en planta, träd eller växt föröka sig själv på naturlig väg. Man tar sig för pannan!

Du kan läsa mer om förslaget i sak på bloggen Cornucopia »

Och själva förslaget finns som PDF här »

Politiskt pekar detta på ett par uppenbara problem. Till exempel att EU:s ständigt pågående harmonisering inte tar hänsyn till verkligheten. Att en storlek inte passar alla. Att den härskande politiska klassen är omdömeslös och har storhetsvansinne. Att korkade EU-regler ofta implementeras stenhårt i Sverige – som ju alltid vill vara bäst i klassen, istället för att tillämpa lite sunt förnuft.

Samtidigt är det inte speciellt långsökt att tänka sig att de stora företag som säljer egna fröer, plantor, utsäde och sticklingar gnuggar händerna. Deras patentskyddade produkter kommer att få en gräddfil, var så säker. Och naturligt förekommande "konkurrenter" förbjuds.

Dessutom känns det uppenbart idiotiskt att begränsa den biologiska mångfalden.

Frankrike beskattar internet och ger politikerna mer makt över kulturen

Frankrike tänker införa en skatt på smartphones, tablets, laptops och annan utrustning som kan användas för mobil uppkoppling till internet. Pengarna man får in är tänkta att användas som stöd till "kulturindustrin".

Nu tar vi det här en gång till...

Frankrike tänker beskatta människors anslutning till internet.

Internet rymmer en oerhörd kulturell mångfald, stora kulturskatter och är en global scen som är öppen för alla.

Pengarna fransoserna drar in på sin nya skatt är tänkt att stödja kulturen. Eller i vart fall "kulturindustrin". Det vill säga att politiker och byråkrater kommer att bestämma vilken kultur som skall få del av pengarna.

Se där, en direkt överföring av makt över människors konsumtion av kultur – från människorna själva till den härskande politiska klassen.

Dessutom är detta unken kulturprotektionism med nationalistiska förtecken.

Jag blir så matt. Men knappast förvånad.

Jag menar, Frankrike är ju ett land som till exempel har prisreglering på böcker – för att de inte skall bli för billiga...

Reuters | UPI | AP | FT

EU - It's the Economy, Stupid!

EU startade som ett projekt för industriellt samarbete och en öppen inre marknad, i en tid när andra världskriget var i färskt minne. Syftet var att stärka europeisk industri och att öka vårt välstånd.

Tanken med den gemensamma valutan – euron – var att underlätta handel över gränserna på den gemensamma europeiska marknaden. (ECU och euro fanns visserligen redan som clearingvalutor, men med en gemensam fysisk valuta hoppades man öppna den inre marknaden även för privatpersoner.) Syftet var, åter, att stärka europeiska företag och att öka vårt välstånd.

Som alla vet har EU stått på näsan, som välståndsbyggande projekt betraktat. Tillväxten är långt ifrån vad den borde vara. Arbetslösheten är skyhög. Byråkratin sväller och kostar företagarna tid och pengar. Alla former av stabilitetspakter har gått i papperskorgen.

Det finns även skäl att tro att ökad likriktning och centralstyrning skadar den europeiska ekonomin. Genom att begränsa mångfalden, valfriheten och öppenheten skapar man system som inte passar olika länder med olika förutsättningar, utveckling och företagskultur. Detta begränsar i sin tur kreativitet, entreprenörskap och tillväxt.

Och så mörkrets hjärta... euron. En gemensam växelkurs och ränta gjorde det möjligt för länder med dålig ekonomisk disciplin att låna upp och spendera mer än de någonsin skulle ha råd att betala. (Och nu vill man upphöja detta vansinne till norm, med så kallade euro bonds.) Utan makt över växelkurs och ränta blir det också svårare för dessa länder att lösa sina problem. När värdet på ett lands valuta inte längre sätts på marknaden – då återstår bara att göra besparingar i blindo. Och då kommer den stigande arbetslösheten som ett brev på posten. Klämmer man på ett ställe på en ballong, då sväller den helt enkelt på ett annat ställe.

Sett ur ett ekonomiskt perspektiv är EU i dag själva anti-tesen till hur det var tänkt att bli.

Politiskt storhetsvansinne, klåfingrighet, byråkrati, centralstyrning och allt mer av kommandoekonomi har gjort EU till ett akut hot mot vårt välstånd, vår tillväxt och vår utveckling.

Skall vi få någon ordning på detta, då måste antingen EU slå in på en helt ny väg. Vilket inte kommer att ske. Eller också måste Sverige lämna EU – gärna tillsammans med britterna, danskarna och finnarna.

Se även: Aftonbladet – Barroso: ”Alla EU-länder ska gå med i Euron” »

Uppdatering - lästips ur kommentarerna: The euro crisis has turned into a fatal disaster »

Rättssäkerheten måste tas på allvar

Det är lätt att bli upprörd över fallet där två unga män dömdes för våldtäkt – men sedan friades när de lyckades rädda en raderad film från en mobiltelefon, vilken bevisade motsatsen.

Skälet till att filmen aldrig kom till användning vid en första rättslig prövning var att polisen hävdade att den gått förlorad och inte kunde återskapas – vilket alltså visade sig vara helt fel.

Här finns mycket att säga mycket om inkompetenta poliser, målkåta åklagare och drevmentalitet. Och man kan konstatera att tingsrätten kom till en helt felaktig slutsats.

Men jag har en otäck känsla av av att det finns något större här. Något som är värre än enskilda aktörers inkompetens eller missriktade ambition. Ett systemomfattande problem.

Det är som om systemet är tillåtande – eller i vart fall ursäktande – inför misstag och missgrepp mot enskilda medborgare. OK, misstag kommer alltid att förekomma, i alla system. Men man skulle kunna vara mycket tydligare med att de är oacceptabla. Man borde kunna utkräva ett tydligare ansvar, när det handlar om uppenbar inkompetens och bristande rättskänsla. Man borde tydligt be de drabbade om ursäkt.

Men så är det inte i Sverige. Vi rycker på axlarna; vi avfärdar människor som faktiskt har drabbats på riktigt som rättshaverister; vi låter myndighetspersoner komma undan med både det ena och det andra eftersom vi inte vill skapa dålig stämning; vi ställer inte tydliga krav och vi utkräver inte ansvar.

Vi tar helt enkelt inte rättssäkerhet, rättsstaten och statens våldsmonopol på det allvar vi borde.

Läs även: Aftonbladet Brott & Straff – Mobilfilm friade våldtäktsdömda »

I borgerlighetens Sverige...

...har skatteuttaget ökat med 130 miljarder kronor.

Uppdatering: Jag tror det är en ökning även om man justerar för inflationen. Vill man vara snäll kan man ta det här som ett tecken på att lägre skattenivåer faktiskt kan ge ökade skatteintäkter. Vill man vara lite mer cynisk kan man önska att en borgerlig regering skall göra av med mindre, inte mer, pengar än tidigare.

(Via Politikfakta.se)

Värt att hålla i minnet...

Moderat drogpolitik – får ej ifrågasättas

Vi lever i en tid då allt fler ifrågasätter kriget mot narkotikan. Länder som väljer en mer liberal drogpolitik finner att de får lättare att ge missbrukarna hjälp – och att man blir av med en hel del annan brottslighet på köpet.

Sverige är dock ett av de länder som, närmast fundamentalistiskt, håller fast vid en repressiv drogpolitik. Ibland är det som om frågan inte ens får diskuteras.

Men det rör sig i vissa partier. Till exempel är både (pp) och (v) för att innehav av droger för personligt bruk skall avkriminaliseras.

Men i betong- och batongpartierna håller man stenhårt fast vid dagens misslyckade politik.

Så när en medlem i Moderata Ungdomsförbundet i Halland skrev en motion till sitt partis länsförbundsstämma om att legalisera cannabis – då blev han sänd på kurs, för att få sina åsikter korrigerade. I de nya moderaterna har Partiet alltid rätt.

Länk »

Farväl till staten? Del 4.

Ett meddelande från motståndsrörelsen...

Så, var var vi..?

Staten har gått från att vara till för medborgarna, vilka kan ha skiftande individuella behov – till ett perspektiv där folk blir undersåtar, som är till för statens skull. [Länk»]

Staten sysslar med mycket – men misslyckas ändå på många områden där det trots allt skulle vara motiverat med en stat. [Länk»]

Staten är dessutom rätt kass på mycket av allt det där andra. Och människor blir totalt utelämnade när det inte finns några alternativa system, lösningar och skyddsnät. [Länk»]

Det verkar helt enkelt som om vi har byggt fast oss i ett system där vi är så beroende av politikernas och byråkraternas välvilja – att de flesta av oss finner sig tvingade att försvara det.

Detta skapar flockmentalitet, orsakar grupptänk och föder misstänksamhet mot allt som är nytt, alternativt eller okänt. Människors samveten överlåts till lagstiftaren och det sunda förnuftet underställs kollektivet.

Och det sker inte utan viss nit. Det sägs ju som bekant att de lyckliga slavarna är frihetens bittraste fiender...

Alla ägg ligger i en korg. Då gäller det att korgen inte välter. Då gäller samma logik som får soldater att marschera mot kulsprutenästen. Det vill säga en direkt antites till individualism och frihet.

Vilket också belyser ett annat problem med monolitiska system, att de har a single point of failure. De är trots allt oerhört sårbara. Inte sällan kompenseras denna svaghet med arrogans och propaganda.

Jag vet att jag är naiv – men i mitt samhälle råder öppenhet, mångfald och tolerans. Att tänka nytt och utanför lådan uppmuntras. Nya idéer prövas. Mångfald skapar utveckling och stabilitet. Spontan ordning skapar lösningar som bygger på frivillighet istället för tvång. Staten litar på folket och människor slipper vara rädda för (eller misstänksamma mot) staten. Staten ägnar sig åt det som är viktigt och som nödvändigtvis måste skötas gemensamt – och gör det bra.

Men vi lever alltså istället i en politiserad stat – där andra bestämmer vad som är viktigt och där makten upprätthålls genom tvång.

Det intressanta är att hela denna maktmodell upprätthålls bara på grund av att de flesta tycks ta den för självklar. Eller snarare, det var ett annat och mindre politiserat samhälle som vi skrev kontrakt med – inte det vi ser i dag. Det gäller Sverige och det gäller EU. Ena parten har ändrat på väldigt mycket sedan samhällskontraktet skrevs. Samtidigt förväntas den andra parten (folket) stillatigande acceptera detta. Men det fungerar, som sagt, bara om tillräckligt många tror på systemet.

Och de avvikande rösterna måste komma från folket. Från de politiska partierna kan man inte vänta sig något. Vem i det svenska politiska landskapet står upp för demokratins djupare värden i dag? Vem i riksdagen står upp för rättsstaten? Vem står upp för individens frihet, värdighet och rättigheter? Nä... just det.

Så håller man också på att skapa en post-demokratisk, korporativistisk, auktoritär, centralstyrd och elitistisk stat. En hård och oresonlig stat – där människor måste ändra på vad de är för att passa in.

Hur detta kommer att sluta, det har jag ingen aning om. Men jag vet att om ingen gör motstånd – då kommer det garanterat att gå åt helvete.

Eller, för att citera Henry David Thoreau i stridsskriften Civil olydnad: Låt ditt liv vara den friktion som hejdar maskineriet.

Dagens ungdom...

Ibland funderar jag på att skaffa mig ett liv igen. Jag menar, det händer ju saker i populärkulturen.

Den kreativa höjden på mycket av det som framförs och görs rockvideos av i dag är av så oerhört mycket större kreativ höjd än när jag var ung. [Länk»]

Det är nästan så att jag funderar på att leta fram en skrynklig linnekostym, en panamahatt, en promenadkäpp – och ge mig ut i klubbsvängen igen.

Tritnaha!